Har egentligen ingenting på hjärtat, som vanligt.
Äntligen ledig i fyra dagar nu igen, härligt! Sen är det bara fyra dagars jobb kvar (fredag->måndag). Sen bär det av till Avesta. Förhoppningsvis så får jag sällskap i uppsala av käraste Freddan då jag måste vänta i dryga timmen på mitt tåg till Avesta. Sen får jag träffa Paddan och Bettan redan på stationen, saknar mina guldkorn som fasen, jag kommer kissa på mig av lycka. Så jag saknar Er!
Imorgon fyller bästaste Anna år! Jag har en bra present till henne ;) Dock vill jag ha fint väder imorgon, vilket det inte ska bli enligt yr.no, men men. Vad ska man göra?
Jag tror starkt på att jag är inne i ett förstadium till klimalteriet (ja man får det som kvinna). Hormonsvängningar som fän vilket ger mig ett varierat humör, finnar och vallningar ;)
Känner mig som 14 igen. Fy fan. Ett vandrande äckel.
Just nu känner jag mig tom på det mesta känslor. Har haft rikitga nostalgitrippar de senaste dagarna. Funderat på de val jag tagit, vad jag vill, vad jag borde, möjligheter och sånt. Vad kommer jag att åstakomma? Vart någonstans tappade jag mina principer? Varför lever jag inte upp till mina åsikter? En gång i tiden var jag stark på det sättet att jag visste vad jag ville, jag tog beslut efter vad jag tyckte och kände var rätt. En bättre människa?
Nu är jag bara bekväm, jag tar det som kommer i min väg. Helst utan egen ansträngning såklart. Jag bara gnäller och gnäller.
Jag har blivit så bitter på senaste? Det är inte jag.
Som vanligt grubblar man bara utan att komma fram till någonting. Så ja, varför grubbla till ingen nytta? Man tar ju fan aldrig tummen ur poopen ändå ;)
Sen saknar jag mamma min enormt. Jag vet inte vad det är med mig, men jag tänker på henne hela tiden. Jag vill ha henne nära, här.
Jag saknar dig, snart syns vi! <3 Äntligen! /caroline
SvaraRadera