Längtan.

Skoja inte.
Ibland (läs ofta) så vill jag ha en såndär fjärrkontroll (HAHA, en fjärtkontroll skulle man med haft som jag av misstag skrev först) som Adam Sandler i filmen Click har.

Då skulle jag spola tillbaka till smörgåstårtetiden. Bethina, Maddis och jag i köket. Elinarna med :) Sjungandes, skrikandes, juckandes, skrattandes, dansandes tillsammans. Alla underbara som kom och förgyllde våra jobbdagar! Carromuppen, med sin specialmacka ;) Maddes mysiga syster och hennes barn. MysBertil som vi alla körde slut på, vi ville alla ha uppmärksamheten.

Pappa Kjell med sina finurliga historier. Alla byggarbetare som kom på frulle. Elaka Ewa med ett skratt man smälter av. Hanna och Hanna. Stressen och lugnet.
Haha, saknar alla förutom Pervospissgubben, som åt upp allt socker.
Och den där gubben som alltid hade magtröja och brevinkastet tydligt framme :(

Jag saknar min familj med. JÄTTEMYCKET. Tiden känns lång till jul. För lång.

Mamma och pappa. Martin. Ja, till och med Sanna LIIIIITE.