Ångest

Hade nyss Tårtan och Stekspaden på besök. Tanken var att vi skulle säga "heydå" men nog lyckades vi klämma in att ses imorgon ändå :) Tårtan skulle ändå lämna sina begagnade trosor till Spaden, sen ska Spaden köra in mig med Bettan (hennes hummer) till tågstationen. Samma blev det med Dea, som jag också får äran att vinka av imorgon istället för idag :)

Separationsångesten ligger som ett moln över huvudet.

Några tunga avsked har skett innan resan till NY, med Fina Regat, Becka och lilla Hanna. Micke med i fredags. Usch. Kommer inte vara detsamma att komma tillbaka, bara ännu mer påtagligt att vi snart går forever skilda vägar i långa landet Sverige. Men alla tar jag med mig, prisa Facebook säger jag bara. Och ännu en anledning till att faktiskt uppleva landet lagom och ta sitt feta ärschle och hälsa på i framtiden :)

Jag börjar få resfeber med. Har packar ikväll. Det är INTE min starka sida. Men nog ska det bli bra :) Tror min resfeber börjar bli ordentlig nu med, alltså, mer "påriktigt" än tidigare. Eller?

Jag velar fram och tillbaka stundvis om jag verkligen vill åka, fast jag vet ju att jag VILL egentligen. Det är väl en rädsla som gömmer sig bakom. Hur ska det bli? Hur ska det gå? Kommer jag och Rahel vara vänner efter detta? Haha. Tankarna går långt och djupt ikväll.

Jag måste verkligen börja "vända" på mina tankar, stoppa dem som sätter hinder för mig.

Sen måste jag säga också att dagens diss går till prinsessbeteenden. Fifan vad jag kan stöööra ihjäl mig på det. Haha. Vilken onödig och omogen mening, men vafan liksom, skärpning!

hehe.