Dag tre :)

Bilder från igår när vi var påväg hem :) Här hade vädret styrt upp sig lite :)

Idag tog jag och Rahel en svängom runt den stora sjön i Central Park som en morgonpromenad. Härligt väder! Och en sån häftig stad, jag stormtrivs. Jag vill bo här :) Det tar bara tio minuter - en kvart till parken, och runt sjön kanske 40 minuter om man går ganska snabbt och stannar ett par gånger för att ta kort ;) haha. Imorgon ska vi ta tiden mer exakt :) Imorgon ska vi också jogga runt, det ska bli så skönt! Mina ben längtar verkligen efter att få springa! Blir så hypad av det här stället så jag tror det är bra om jag får springa ur lite :)

Det är så rent överallt här? Inte nå skräp på marken eller något. Poliser överallt, känns tryggt. Och att detta ska vara staden som aldrig sover är verkligen sant :)

Men det är ingen stresskänsla någonstans och blandningen på människor och deras stilar är fantastisk :)

Igår var vi på organisationen också! Skulle gå dit i regnoväder och sen efter en stund insåg vi att vi skulle bli sena - så vi fick vinka in en taxibil och åka sista biten av vägen, blev 60 spänn, det fick det vara värt! Kändes lite häftigt också att göra så som man ser på film :)
Var så spännande på organisationen med, de var intresserade och engagerade i vår uppsats vi ska skriva så det kommer att bli bra. Dock kanske inte så som vi väntat oss då vi inte får lika mycket kvalitativa intervjuer som vi behöver och hade tänkt oss, men damen som vi har kontakt med var villig att finnas till hand så vi får in allt material som vi behöver. Det var ett tung men spännande möte, brukar bli trött efter en timme av bara information, så de två timmarna vi hade möte gjorde oss helt slut! Tror det var engelskan med som gjorde det så tungt. Tur att vi har diktafon :) Idag ska vi transkribera, haha, mindre kul men nödvändigt :)

Efter mötet så gick vi hem, det tar sån tid att gå, fast det egentligen inte är så långt. Sen stannar vi upp överallt och bara står med hakorna nere vid knäna av alla häftiga byggnader och ställen som finns! Jag ryser konstant när vi går runt :) Det är så mäktigt!

Självklart finns det baksidor med staden. Klasskillnaderna mellan människor är otroliga och det finns hemlösa och utslagna människor som ber människor runt om efter hjälp att överleva. Det är så mycket tydligare här än vad det är i Sverige. Hemma så "gömmer" sig dessa människor på ett annat sätt. När man går förbi dessa så skär det i hela min kropp och jag gör allt jag kan för att inte få ögonkontakt, jag känner mig rutten. Jag kommer ihåg varenda en och de följer mig i mina tankar. Vetskapen om att systemet (samhällets struktur) inte plockar upp dessa människor här och inte ger dem samma möjligheter som finns i Sverige gör att jag vill ta med alla dessa hem. Visst, Sverige är inget praktexempel, men det är så mycket bättre hemma än vad det är här.

En annan nackdel (som jag känner mig fjantig att ta upp efter föregående ämne) är att jag fått öroninflammation :( fast det beror ju inte på staden, men det är en negativ grej bara. Jag är verkligen halvdöv och hör inte ett jota på vänstra örat, haha. Idag ska vi handla hem en vitlök så jag får sova med den bakom örat inatt :)

Jag tänker på Er alla hemma i Sverige. Ni är med mig hela tiden. Önskar jag kunde slå en signal till er, men det blir svårt :(