Mina busar

Jag tänker fortfarande mycket på mina katter. Hur de mår, hur allt går och så hos den nya "matten". Sorgen är fortfarande lika stark.
Jag säger fortfarande "heeey" när jag kommer innanför dörren och ibland "ser" jag dem i ögonvrån. Samma på nätterna när jag vaknar till kan jag locka på dem eller "känna" att de ligger vid min sida. När jag handlar kommer fortfarande tankar upp om jag har kattmat hemma eller om jag ska kolla om det finns nå kul för dem på djurhyllan.

Starkast är ju saknaden av Alice, hon var mig så nära ett djur kan vara.

Usch, detta är så känslosamt :(

Jag måste höra av mig till tanten och se hur de mår.